KSAN har den 26 januari skickat remissvar till Socialdepartementet gällande Promemoria Förebyggande och behandling av spelmissbruk Ds 2015:48.
KSAN lämnar härmed följande övergripande synpunkter på promemorian utifrån ett kvinnoperspektiv:
KSAN befarar att utredningens förslag inte är tillräckligt relevanta och kraftfulla för att motverka spelmissbruk. Dessutom är KSAN tveksam till att föreslagna åtgärder skulle nå ut till kvinnor och möta deras behov.
1. Flera aktörer med motstridiga intressen inom snar framtid
Det pågår en utredning om en ny ordning för spelmarknaden bl.a. för att avgöra vilka spelformer som ska vara tillåtna. Allt pekar på att det statliga monopolet kommer att överges och marknaden öppnas för konkurrens och licenssystem för privata bolag.
KSAN saknar en beskrivning av hur hälsopolitiken och enskilda individer ska skyddas från påverkan av kommersiella och andra intressen inom spelbolagen. Det finns flera exempel från ANDT-området på hur unga och sårbara grupper, inte minst flickor och kvinnor, utsätts för aggressiv, uppsökande och omåttlig marknadsföring av beroendeframkallande medel, utan att vederbörande myndigheter kan stoppa detta.
Enligt Lotteriinspektionen satsar spelbolagen allt mer pengar på spelreklam för att locka nya spelare. Under år 2014 satsades det 3,7 miljarder kronor på spelreklam, en ökning med 50 % jämfört med 2013. De som satsar mest pengar på reklam är spelbolag som saknar tillstånd i Sverige. Många unga lockas av reklamens budskap om spänning och snabba pengar och riskerar att få spelproblem.
Såväl forskning som beprövad erfarenhet visar redan att t ex alkoholindustrins självreglering inte fungerar vare sig för reklam eller för att skydda unga. Det är långsökt att tro att spelmissbruk skulle hejdas eller minskas med att spelaren stänger av sig själv från spel. Detta är ett tecken på branschens bristande ansvar för konsekvenserna av sina produkter. För kvinnor innebär detta troligtvis att de får skylla sig själva om de får problem med spelande.
2. Socialtjänsten är inte rätt instans att ta hand om spelmissbruket
Promemorians förslag är att förebyggande och behandling av spelmissbruk införs i socialtjänstlagen och ska hanteras i linje med ANDT-arbetet. Detta förutsätter enligt KSAN flera åtgärder som inte nämns i utredningen. Inom ANDT- området finns skyddslagar och marknadsföringslagar för barn och unga upp till 25 år. Det är lika viktigt att barn och unga ska skyddas mot marknadsföring av beroendeframkallande spel, att de inte ska användas i spelreklam, och inte heller uppmuntras/lockas till gratisspel.
Utredningen visar tydligt på att andelen problemspelare är större i gruppen unga jämfört med i den vuxna befolkningen. Bland ungdomar i åldersgruppen 16-17 år var andelen problemspelare fyra procent år 2008. I en studie från 2014 framkommer att unga i gruppen 16-24 år har tre gånger så hög risk att ha en första episod av problemspelande jämfört med vuxna.
KSANs uppfattning är att kunskapen om behandling av spelmissbruk inte finns inom socialtjänsten utan bör ligga på hälso- och sjukvården, som redan idag ett ansvar för att förebygga och behandla spelberoende, precis som vid andra psykiatriska sjukdomstillstånd. Det logiska vore därför att stärka hälso- och sjukvårdens kapacitet att behandla flera med spelmissbruk.
3. Kvinnor hamnar i skymundan
Av utredningen framgår att av 100 000 nya problemspelare, som identifierades i befolkningsundersökningen 2008/09, hade ungefär 80 000 inte haft problem med sitt spelande tidigare. 20 000 av dessa hade haft spelproblem tidigare i livet och var alltså återfall. Bland de nya problemspelarna var nära hälften kvinnor (ca 40 000 personer). Uppföljningen 2009/10 visade att största andelen av problemspelare bland kvinnor med grundskola som högsta utbildning. Dessa kvinnor fanns framför allt i åldersgrupperna 16-17 år och 45-64 år.
Den traditionella missbruks- och beroendevården har mannen som norm. Bristen av insatser för kvinnor är väldokumenterad. De insatser som finns är ojämnt fördelade i landet. Samma tradition har redan etablerats inom de stödinsatser som finns för spelberoende med den följden att kvinnor uteblir då programmen inte motsvarar deras behov. Detta intygas redan av aktörer inom området.
KSAN ser med stor oro att det snabbt ökande antalet kvinnor med spelproblem kommer att hamna ännu mer i skymundan.
4. Bristande genderbalans i stödet till ideella sektorn
KSAN har erfarenhet av att stöd till ideella sektorns förebyggande och stödjande insatser för kvinnors missbruks- och beroendeproblem och metodutvecklande arbete inte prioriteras.
Folkhälsomyndigheten har inte prioriterat ideella sektorns förebyggande ANDT-arbete i sin bidragsgivning 2016, utan miljonbelopp går till kommuner och universitet till forskning.
Det nuvarande stödet från Folkhälsomyndigheten på 3,5 miljoner kronor till organisationer som arbetar med spelberoende går till fyra organisationer. Ingen av dessa har kvinnor i fokus Inga medel fanns att fördela för metodutveckling 2016.
Socialstyrelsens fördelning av anslaget avsett för stöd till ideella sektorns alkohol- och narkotikaområdet 2016 visar på att 90 % av medlen går till männens behov och knappt 10 % till insatser för kvinnor. Om spelproblemen ska hanteras inom ramen för ANDT finns en stor risk att insatserna för kvinnor utarmas ytterligare.
Sammanfattningsvis:
KSAN befarar att utredningens förslag inte är tillräckligt relevanta och kraftfulla för att motverka spelmissbruk. Dessutom är KSAN tveksam till att föreslagna åtgärder skulle nå ut till kvinnor och möta deras behov. Stärk hälso- och sjukvårdens kapacitet att förebygga och behandla spelmissbruk. Minst 40 000 kvinnor med spelproblem väntar redan på stöd.
Enligt styrelsens uppdrag
Leena Haraké
Kanslichef
KSAN
