Idag på 8:e mars, internationella kvinnodagen, lyfter vi på KSAN tjejers och kvinnors röster. Vi har samlat in berättelser och tankar från dem som deltagit i våra jämställdhetsprojekt. Projektledare Jenny föreslog ett antal frågor för kvinnorna att välja mellan, men de kunde även välja helt fritt, om de ville. Det kunde vara reflektioner eller minnen, eller både och. Enda önskemålet var att det skulle vara koppat till 8:e mars.
Här är de texter som vi fick in. Stort tack till er som delade med er!
Om kvinnors röster och perspektiv
Jag tycker att fler kvinnor behöver ta mer plats i samhället, eftersom kvinnors röster och erfarenheter behövs och är lika viktiga som männens, om inte viktigare. När kvinnors röster och åsikter kommer fram i samhället tror jag att det kan leda till mer rättvisa och bättre beslut. Jag tycker också att olika typer av kvinnors röster och perspektiv behöver ta mer plats i samhället. När fler perspektiv är representerade blir samhället mer inkluderande. Det kan även bidra till att fler kvinnor och flickor blir inspirerade och tror mer på sig själva.
/Salma
Tre tjejer på gymnasiet reflekterar över jämställdhet
Vi ställde frågor till Saya, Solin och Ebba som gått ledarutbildning och lett studiecirklar hos KSAN, om vilka frågor de tycker är viktiga att lyfta, hur mycket de pratar om jämställdhet i skola och på fritid, om kvinnors utrymme i media och om framtidssyn. De går samtliga på gymnasiet.
Finns det någon jämställdhetsfråga som du tycker borde lyftas mer?
Jag tycker psykisk ohälsa och press på unga, särskilt tjejer, borde få mer fokus.
/Saya
En jämställdhetsfråga som jag tycker är viktig är hur normer påverkar ungas psykiska hälsa, till exempel krav på hur tjejer och killar ska vara, se ut eller bete sig. Det påverkar många, även om det inte alltid tas upp.
/Solin
Jag tycker att en viktig fråga är hur normer och förväntningar påverkar unga, tillexempel vid psykisk ohälsa, könsroller och utseende.
/Ebba
Pratar ni om jämställdhetsfrågor på lektionerna? Rasterna? Fritiden? Vad brukar det i få fall främst vara som ni pratar om?
Ja mest på lektioner. Mindre på raster och fritid. Det handlar ofta om rättvisa, normer och hur tjejer och killar behandlas olika.
/Saya
Hur upplever du att lärare, rektorer, coacher och andra arbetar med jämställdhet på din skola?
Jag tycker att det märks att skolan försöker arbeta med jämställdhet, tillexempel hur man pratar om framtida studier och yrken. Men det finns fortfarande normer och förväntningar kring kön, skolan hade kunnat bli ännu bättre på att uppmuntra alla elever att våga välja fritt.
/Ebba
Upplever du att jämställdhet är en prioriterad fråga hos dig, dina kompisar och dina skolkamrater?
Jag tycker att jämställdhet är viktigt, men upplever inte att unga pratar om det hela tiden. Många tycker nog att det är självklart att tjejer och killar ska behandlas lika, men andra frågor som trygghet, ekonomi och framtid tar ofta mer plats. Jag upplever inte att något kön tycker att frågan är mycket viktigare än det andra, utan det varierar mellan individer.
/Solin
Angående denna artikel på Jämställdhetsmyndighetens hemsidadenna artikel på Jämställdhetsmyndighetens hemsida, där det framgår att färre kvinnor än män syns i media. Skulle du kunna tänka dig att ställa upp i media, om vi på KSAN bjuder in dig att prata om jämställdhet?
Enligt mig är det ett problem att färre kvinnor än män syns i media, Det påverkar vilka röster som hörs och vilka perspektiv som tas på allvar. Jag skulle kunna tänka mig att ställa upp i media fast än att det känns lite läskigt.
/Ebba
Hur ser du på framtiden?
Jag ser framtiden som både osäker och hoppfull. Det finns många utmaningar i världen, men också möjligheter till förändring. Jag hoppas på ett samhälle där fler känner sig delaktiga, trygga och där jämställdhet är en självklar del av vardagen.
/Solin
Jag är orolig för krig, klimatförändringarna och jämlikhet men mest är jag nog oroad över ekonomin och jobb, jag hoppas på en framtid som är rättvis mot allt och alla.
/Ebba
Jag hoppas på en framtid med mer rättvisa och mindre press på unga. Jag hoppas att tjejer och killar får samma möjligheter och att fler vågar vara sig själva.
/Saya
Personlig berättelse: Där drömmar växte tillsammans med jorden
Under en period av mitt liv bodde min familj på en vingård i Meknès i Marocko. Det var jag, mina föräldrar och min syster som levde tillsammans i en villa som låg mitt i odlingarna. Huset var omgivet av natur, lugn och en stor trädgård med olivträd och olika sorters fruktträd.
Det var min mamma som lärde mig och min syster hur man odlade grönsaker och örter. Hon visade oss hur man planterar, vattnar och tar hand om växterna med omsorg, respekt och stort tålamod. Genom henne lärde vi oss att förstå naturens rytm och värdet av hårt arbete.
Det hon lärde oss hade hon själv lärt sig under en period i sitt liv då hon arbetade på stora plantskolor inom jordbruk. Det var en tid då det ansågs skamligt att kvinnor arbetade, särskilt med fysiskt krävande uppgifter. Trots detta fanns det kvinnor som vågade utmana traditioner och samhällsnormer, kvinnor som stod upp för sig själva och tog plats i arbeten som då ofta var förbehållna män.
Den tiden och de berättelserna lärde mig viktiga livslektioner. Jag förstod att både naturen och livet kräver tålamod, uthållighet och mod. Precis som i odling tar det tid att nå ett mål eller förverkliga en dröm. Men med vilja, beslutsamhet och tro på sig själv är ingenting omöjligt.
Det jag bär med mig från den perioden är inte bara kunskap om naturen, utan också styrkan från min mammas historia. Hon, och de kvinnor som vågade gå före, har format mig och gett mig kraft att fortsätta kämpa för mina drömmar med stolthet och hopp.
/Ayada, medarbetare på KSAN
Personlig berättelse: Pärlorna som väver vårt band
När jag tänker på kvinnodagen tänker jag inte först på stora scener eller högtalare. Jag tänker på köksbord. På händer som arbetar. På kvinnor som sitter tillsammans.
Jag tänker på pärlor.
Som barn satt jag i timmar och gjorde armband och halsband. Små pärlor i blått, rosa, grönt och silver låg utspridda framför mig. Varje färg betydde något. Varje armband skapades med en person i åtanke. När jag gav bort dem gjorde jag det med stolthet, som om jag gav bort något mycket större än bara ett smycke.
Idag sitter mitt barn med pärlor i händerna och gör armband till mig. Jag ser samma koncentration, samma noggrannhet, samma glädje. När han räcker mig sitt armband känner jag samma värme som jag en gång gjorde när jag själv skapade något till min mamma.
I de stunderna förstår jag att pärlorna är mer än dekoration. De är band mellan generationer.
I många kulturer har kvinnor genom historien suttit tillsammans och skapat. Smycken, textilier, mönster. Ofta i det tysta. Ofta utan att få en självklar plats i historieböckerna. Men i dessa rum formades gemenskap, styrka och självkänsla. Där delades erfarenheter, skratt och motståndskraft.
Att skapa med händerna är också ett sätt att skapa rum. Att ta plats. Att säga: jag finns, jag kan, jag bidrar.
För mig symboliserar pärlorna just det.
Bandet mellan mig och min mamma.
Bandet mellan mig och min mormor.
Bandet mellan mig och mitt barn.
Och kanske en dag, bandet vidare.
Små pärlor.
Men en hel historia av kvinnor, kärlek och gemenskap, trädd på en tunn tråd.
/Maria T, medarbetare på KSAN 
